Oh Götapetter…

…… som hon sa, teskedsgumman. Så ofantligt mycket snö det har dalat ner från himlen.

Eftersom det var jobbkväll, så bestämde jag mig därför att promenera till mitt jobb på sjukhuset. Man har ju varit med några vintrar, ca 10 st, och vet hur det kan kännas att cykla när det inte har plogat eller samdats på gång och cykelbanorna. Alltså, det går ju inte att cykla, så det fick bli en promenad. Tog en timme. Och kändes helt okay. Även fast jag var ute med vovva ca 1,5 timmar på morgonen. Snacka om att kunna gå, långt och länge. Fyller mig med lite tacksamhet, faktiskt. Inte alla förunt, vid min ålder.

Snöhundar.

Imorrn är det fredag, igen. Och jag får väl ta tag i snöröjningen. Lättskottad snö, än så länge.

Sen har lilla Walter börjat på förskola. Och genast, på en gång, blev han snorig, fick feber, och krupp. Håhåjaja, nu börjas det. Men glad är han, det lilla lyckopillret. Vi videopratar ofta, och jag får massor med Pussar via skärmen, coronasäkert, och coronatrist. Undrar hur han upplever sin mormor? Platt, och kall, i en telefon.

Walter äter frukost.

Trevlig helg.

Vi ses! 😊