Så tog vi farväl….

… av pappa. Vilket svårt ögonblick. Vi var bara de närmaste, vilket var skönt på sitt sätt. Vi hade ju önskat att han skulle få vara kvar ett tag till, och få dö på ett värdigare sätt. Men vi bestämmer ju inte över det.

Det blev fint och värdigt i kyrkan, den kyrka som han har jobbat i, hjälp mamma i, och känt sig hemma i. Det kändes bra. Och där ska han spridas för vinden, mot sjön Måsnaren, som han spenderat mycket tid vid. Det känns fint.

Tveta kyrka

Och nu ska man hitta glädjen igen, och den vill väl inte riktigt infinna sig. Jag har inget jobb att gå till, jag kan/bör inte träffa barnbarnen, man är lite isolerad och får svårt att hitta motivationen. Det blir långa promenader med vovva, tack och lov för dom, och mycket arbete i trädgården. Men gnistan… den saknas.

Vi hoppas att mr Corona drar åt pipsvängen till sommaren, och aldrig kommer tillbaka. Vilket ju är ett önsketänkande. För det hör man då och då, att skiten kommer tillbaka i höst.

Nu tar vi hand om varandra, håller distansen, tvättar händerna, och hoppas på bättre tider.

Kramar till alla❤️

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Nu är det slut…..

Pappa gick bort i sviterna av Covid-19 tidigt i fredags morse. Allt gick fort, vilket var skönt för honom. Men man tycker ju inte att det skulle sluta så här.
Ensam på sitt rum, kämpande med andning, och ångest.
Jag fick träffa honom helt kort på fredag eftermiddag, i full mundering. Vi fick ögonkontakt, och jag inbillar mig att han förstod att jag var där.
Men det var hemskt att lämna honom igen. Hemskt….
Nu vilar han i frid, och i min hjärna har han träffat mamma, och dom är äntligen tillsammans igen.

Var rädda om er där ute.

Kram.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | 2 kommentarer

Så sjönk det då in….

Att det i två veckor varit besöksförbud på pappas boende.

Att han har fått feber och blivit isolerad på sitt rum.

Att provtagningen visade positiv på Covid 19!

Och inte kan vi besöka honom. 92 år gammal och ensam, förutom personalen, som tittar in, så är han ensam på sitt rum.

Det tog ett tag att fatta, att förstå att det kan gå neråt, och att pappa kan dö av situationen. Och att han är alldeles ensam, utan närheten av de sina.

Nu tar vi en dag i taget.

Pappa Sture med sin syster Maj-britt. ♥️


Nu tar vi hand om varandra, håller avstånd, tvättar händerna och håller ut.

❤️

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Lite nytt..


En liten nyhet är att jag har fått mitt kennelnamn godkänt. Och fått papper på att jag är kennelinnehavare.
Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Hundlivet….

………. går vidare. Vi kursar med lilla Aska, samtidigt som jag går och lär mig släktforskning. Varför ska man bara hålla sig till ett intresse? Nä, påt ba. Tiden räcker ju inte till i alla fall. Så denna vecka har jag inte varit hemmavid en enda kväll. Jobb och kurs. Fast roligt är det.
Anledningen till släktforskning kom när jag gick igenom pappas alla gamla saker, när han flyttade till hemmet. Och han hade samlat på sig, vill jag lova. Och framför allt lite info om släkten på hans sida ner till hans mor och farföräldrar. Och tack vare detta så hittade jag en släkting till min farfar som flyttade till USA. Det var kul. Vi har lite kontakt via Facebook, som är ett bra verktyg för att hitta släkt och vänner.
Pappa har fyllt 92 år, och bror min nya ch jag firade med kaffe och bakelse. Vet inte hur mycket han förstår, men jag berättar det jag vet. Här är vi!

Det Lilla barnbarnet Walter växer och frodas, trist att bo så långt bort från dem. Men på söndag får vi ses, då är vi bjudna på middag. Blir spännande. Glad liten skit är det.

Och vovva växer och frodas. Det lilla skräpet, dvs Aska, lär sig mer och mer för varje dag. Är en egen liten vilja, men är pigg och alert. Så det blir väl hund av henne med till slut.

Cacha, hundmamman, har hämtat sig från moderskapet, och börjar bli som vanligt igen. Skönt säger jag, som var lite orolig för hennes tillstånd. Hon har klarat ett Öppen klass viltspår, och skulle ta ett till, men hon löpte och då var inget lätt tyckte hon.
Så vi väntar ett par veckor och ser hur det hampar sig. Väntan på spåret.

Nu tar jag helg och hoppas att ni alla har det bra.

Kramar till alla! ♥️

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , , ,

Blåser hårda vindar…

Jädrar i min låda så det tar i! Det var nästan så jag vinglade som en glad festprisse på cykeln igår, på väg till jobbet. Och bara motvind. Detta att vinden alltid vänder när jag ska hem, det tycker jag är märkligt. Motvind till jobbet, motvind hem… Konstigt.

Här går tiden sin lilla gång. Och ljuset är här, det märks, både morgon och kväll.
Vårbeuket har startat, men min förmåga att odla är typ noll….

Allt ser ut som små pyttegrässtrån som kämpar sig upp. Bara fråga om de kommer att bli nåt. Gödsel, kärlek och vatten gör kanske susen.

Sen kommer lilla dagisvovven Bjössi varje dag och förgyller tillvaron. Hur kul är inte det då, att få ta hand om”min” valp så här långt efter att han har flyttat.?? Typ skiiiitkul.

Här sitter båda syskonen med sin mamma på en sten i skogen.

Och syskonet Aila har det bra i Västerås. Hon blev biten av en hund igår, men fina valpköpare som hon har, så tog de henne till veterinären direkt och fick sitt sår behandlat. Hon mår bra och verkar inte ha några andra men av händelsen…. Puh

Och här är hon, Aila. Så lik sin mamma och bror. Och så söt!

Nu är valparna drygt fyra månader, och man undrar hur fort tiden går egentligen.

Det märker man ju på den här lilla plutten. Walter, han är en källa till glädje och lycka. Växer och frodas för varje dag.

Nu blir dat snart dags för en tur i blåsten. Bra att det blåser, för då torkar det upp.

Ha en fin vecka.

Tjillevipp och kram! ♥️

Publicerat i Okategoriserade

Håhåjaja.

Här rullar det på. Man jobbar, ungefär tre dagar per vecka, sen har man dagisvalpen Bjössi fem dagar i veckan. Mycket jobb blir det, men det allra roligaste är väl att vara hemma med alla vovvar.

Cacha, den lilla stackaren, har fått svamp i tassarna. Lite lågt immunförsvar hos henne, efter valpningen och digivning. Det blev tratt, och schamponering av tassar, spray med cortison.

Lilla Aska försöker trösta sin deppiga mamma.

Idag har det varit soligaste dagen på länge, och man kände knappt igen, vare sig himlen eller solen….
Vi slog till och gick en liten långis med alla tre vovvarna. Och det var skönt. Ljust i huvudet av all som, gör en liksom lite piggare….

Sen har jag träffat den här lilla gullplutten. Walter vårt barnbarn. Så trevligt och kärt.

En glad liten skit, go som socker.

Valpen vill ha sällskap överallt. Följer med in på toa, gör hon…Sötnöt, mitt lilla tryne.

Kramar till alla! ❤️

Publicerat i Okategoriserade