Fullt ös….

…… medvetslös!!

Njae, inte så farligt. Johanna, dottern, har varit hos oss i två nätter, med lilla Walter. Och man kan ju inte säga att man har det särskilt barnanpassat här hemma..

Så det första man får göra är att luta efter Walter och röja undan sånt som han vill do a med, men som kanske inte är direkt var anpassat. Det går undan kan jag säga. Bort med dukar och pyngel….undan med fjärkar och ljusstakar. Sen är det kalt och tomt.

Men en sån glad solstråle lyser upp tillvaron, och mormor blir glad, och lite trött.

Man plaskar i diskhon, sjunger imse vimse spindel, och är bara allmänt söt.

Våren är kanske kommen. Väntar på snö, för bakslag blir det.

Vi ses. 😊

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Nu börjar det igen.

Städa städa städa. Hundarna drar in massor med grus. Snön smälter i 180, och grus, geggamojja och hundskit kommer fram i dagen. Och in i min hall. Lite trist.

Fast fina prommisar kan man ju ta i alla fall. Och hoppa upp på lite stubbar. 😊

Våran bil har varit på verkstad i två veckor. Reservdel beställt från stort lager i GB. Som ju gått ur EU, och därmed tar allt längre tid att få. Drygt och trist. Men nu är den här, och livet kan fortsätta.

Svärmor har fyllt 88år och vi firade utomhus, – 7, och hemgjorda semlor. Solen var framme och värmde upp oss lite grann

Kalas.

Jag är nu, som sjukvårdspersonal, fullt vaccinerad mot Covid-19. Jag känner stor tacksamhet för det. Hoppas det går fort att vaccinera befolkningen, så vi kan få leva normalt. Är så less på denna pandemin nu, och önskar att den kunde gå iväg nu på en gång. Vill träffa mina barn och barnbarn. Släkt och vänner, äta middag inomhus, fika på nåt trevligt ställe. Gå i en affär och klämma lite på nåt fint man kanske vill ha.

Pappa skulle ha fyllt 93, och bror min och jag for till minneslunden och firade.

Tveta kyrka. Fika, tända ljus. Och en glad sotargubbe med en fin tårta. En annan födelsedag.

Var rädda att om er allihopa.

Vi ses!

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Än så länge….

har vi inte frusit ihjäl. Men det är inte långt ifrån. Njae, egentligen har det varit underbara, kyliga, soliga dagar. Man har varit ute och gått, och vill knappt gå in. Men man fryser ihjäl om man inte sliter med snöskottning eller annat fysiskt arbete. Men snön har slutat komma, och nåt annat kan jag inte hitta på att göra utomhus. Förutom att promenera med vovva då, förstås. Och njuta i fulla drag utav sol och snö.

Snövovvar.

Tur att mina vovvar har päls så de klara sig utan kläder.

Jag har idkat lite vintersådd. Vitkål, dill och sommarmorötter har åkt ner i jorden, i mitt växthus, med snötäcke ovanpå. Blir det som förra året, så kommer det att växa i 180. Så spännande att se. Har planering av trädgården, så att förhoppningsvis blir det ett bra år igen.

Cacha är parad med en stilig herre. Och valpar väntas lagom till Påsk. Oh, himmel vad spännande. Att jag bara vågar göra om det igen!!! Blir en hektisk vår. Men ack så kul. Och valpköpare står på kö för att få köpa valp. Coronavalp. Hoppas bara att de kan ta hand om hunden efter pandemin, om sådär två tre år…

Lördagspromenad i solsken.

Hoppas att alla har haft en fin allahjärtans dag. ❤️

Vi ses💕

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Det nya normala..

Det är, att på helgen, när man ska ha det lite tjusigare matmässigt sätt, så är man inte särskilt tjusig klädmässigt sätt. Man duschar, och sätter på sig pyjamasen! Och äter finmiddag! Så halkar man över till soffan, och fortsätter sin förtappade stil. Tror att coviden är den mest skyldiga. För inte är det vi som är skulden till detta förfall.

Sen var det mello…. I say no more.

Fortsatt trevlig helg. ♥️

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Oh Götapetter…

…… som hon sa, teskedsgumman. Så ofantligt mycket snö det har dalat ner från himlen.

Eftersom det var jobbkväll, så bestämde jag mig därför att promenera till mitt jobb på sjukhuset. Man har ju varit med några vintrar, ca 10 st, och vet hur det kan kännas att cykla när det inte har plogat eller samdats på gång och cykelbanorna. Alltså, det går ju inte att cykla, så det fick bli en promenad. Tog en timme. Och kändes helt okay. Även fast jag var ute med vovva ca 1,5 timmar på morgonen. Snacka om att kunna gå, långt och länge. Fyller mig med lite tacksamhet, faktiskt. Inte alla förunt, vid min ålder.

Snöhundar.

Imorrn är det fredag, igen. Och jag får väl ta tag i snöröjningen. Lättskottad snö, än så länge.

Sen har lilla Walter börjat på förskola. Och genast, på en gång, blev han snorig, fick feber, och krupp. Håhåjaja, nu börjas det. Men glad är han, det lilla lyckopillret. Vi videopratar ofta, och jag får massor med Pussar via skärmen, coronasäkert, och coronatrist. Undrar hur han upplever sin mormor? Platt, och kall, i en telefon.

Walter äter frukost.

Trevlig helg.

Vi ses! 😊

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Det planeras…

…. för en massa grejor. Bland annat odlingsäsongen, som börjar, i princip nu. Jag har sått dill och morötter.

Och i födelsedagspresent önskade jag mig en speciell liten sak, som ska hjälpa min odling att bli minst lika bra som för året.

Guldvattenkanna. 😊 Man kissar i den, spär med vatte och vips så har man ett utmärkt gödselmedel till odlingen. Fasen vad jag längtar.

Fortsatt bra vecka.

Vi ses. 💞

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Lite nytt….

….. under den uteblivna solen.

Snön har ju dykt upp och stannat ett bra tag, trots blask, regn och annat. Och jag planerade en skidtur med en kompis, men det började att töa, så tji fick vi. Men vi hoppas på svalare väder, för en gång ska man väl få stå på skidorna under denna vinter.

Annars rullar det på i lagom lite sölig takt. Känns verkligen som om man är pensionär på riktig. Jobbar bara lite då och då. Grannen, som vi kallar gnällspiken, förnekar sig inte. Skriker och gapar när han får tillfälle. Blir ju inte så ofta, helt ärligt och tack och lov. Men det händer nån liten malör då och nu, och då blir det liv i luckan.

Med vovvarna så går det sin gilla gång. Alla tre börjar komma in i löp. Och detta löp så ska Cacha paras igen, och naturligtvis hoppas jag på en lite större kull denna gång.

De har fått gå ett mörkerspår här om kvällen. Kolsvart och med pannlampa, trasslade vi oss genom skogen. Båda spårade som tåget. Det var en festlig upplevelse, och det blir fler gånger, absolut.

Man blir sååå trött efter viltspår i mörkret.

Sen fyllde jag år i veckan. Ett år närmare…. Vi tog bilen till Eskilstuna och hälsade på den lilla familjen. Fikade utomhus, gick en prommis, och hade det allmänt mysigt. Ett riktigt glädjepiller. Walter börjar på dagis i veckan… Jajaja jag vet att det inte får heta så längre, men jag säger så ändå.

Lilla trollunge❤️

I veckan ska jag få vaccinera mig mot Covid-19. Tack och lov för detta vaccin! Man får hoppas att det kommer att mota covid till randen av helvetet, och sparka ner det i elden. Nu är man jäkligt trött på eländet. Jag jobbar lite på sjukhuset, och känner mig ändå säker där. Men jag har inte varit i en butik för att handla sedan före jul. Vi handlar allt på nätet, än så länge. Eller inte alls också. Det är trist att inte kunna tittshoppa, välja från hyllorna i matbutiken, prova kläder för att se att de passar. Men vi kommer dit, hoppas jag. Så länge alla tar sitt ansvar, så kommer vi dit.

Idag regnar det, och planen är att åka ut och spåra. Men…vi får se, inte helt sugen, just idag kan jag säga…

Fortsatt bra vecka till alla, och var rädda om er.

Vi ses.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Äntligen.

Snö, tack och lov. Jag älskart, och framför allt vovva älskart.

Aska vill busa.

Och äntligen kunde jag göra en snölykta. Med hjälp av vovva, blev den riktigt fin.

Så fint det blev.

Men säg den glädje som varar. Redan i eftermiddag blev det tö, och regn. Surt….. Men mer snö ska det bli. Det ser vi fram emot.

Vi ses. 😊

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Summasumarum.

Detta märkliga år, har det hetat i folkmun och media. Märkligt är väl bara förnamnet. Fastän det har varit pandemier i min livstid förr, så tar väl denna priset.

Det började lite lugnt, och man tänkte väl att det skulle lugna sig, inte vara så farligt, gå över med tiden. Men inte. Och jag blev drabbad på värsta sättet. Min pappa gick bort i eländet. Och mina minnen av att se honom kämpa för att få luft, och sen behöva lämna honom ensam med sin dödsångest, de vill inte riktigt lämna mig.

Jag fick ju även lämna mitt jobb, ofrivilligt. Bli hemma, som jag tänkt att det skulle väl bli skönt den dagen man lämnar arbetslivet bakom sig. Kändes snöpligt, och högst ofrivilligt.

Sen att inte kunna se sina barnbarn lika mycket som man önskar. Det är även det en pina.

Räddningen blev min trädgård. Vi har ca 3500 kvm tomt, med en stor sjujäkla gräsmatta, som inte är utnyttjad som odlingsplats. Men nu blev det utnyttjat, ialla fall lite grann. Jag fick ju upp sinnet och glädjen med att se hur mina odlingar frodades. Det blev en sann lycka. Och planering för nästa säsong är i full gång.

En annan räddning är ju mina hundar. Det är ju ett aldrig sinande ämne. Jag gick kurs i viltspår och min fina tik blev Champion i viltspår! Hur mycket värmde inte det? Hennes avkomma är inte sämre hon, det kan jag lätt lova.

Stolt matte.

Ytterligare glädje v

var Walters dop. Han hade en dopklänning som min mamma sytt rull sina barnbarn, som de sista fyra barnen använt. Jag har broderat namn och datum på den. 😊

Walter.

I detta märkliga märkliga år, så har glädjeämnen funnits. Och jag vill fokusera på dom. Jul och nyår var vi ensamma, och vi såg slutet på det märkliga året ta en ände, äntligen. Nu tänker jag fortsätta fokusera på glädjeämnen. Hundar, odling, och barnbarn. Och inte att förglömma, vaccinet.

Jag tänker ta det! För min skull, och för alla andra runtomkring mig.

Vi fortsätter tvätta händerna, isolera oss, och ta ansvar för att inte sprida eländet vidare.

Gott Nytt År, alla ni som läser.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Det närmar sig…

Med julen och allt det där. Eftersom vi inte får ha julfest, dans kring granen osv. så får man träffas i all enkelhet utomhus, på en inte julaftonsdag.

Och så blev det igår. Lilla familjen kom och besökte oss. Och äntligen fick vi träffa lilla solstrålen Walter på riktig. Eftersom hela gräsmattan är ett enda geggamojja matta, så var det skalkäder och skitig unge.

Han blev glad åt att få hjälpa till med sopkvasten. 😊 Svårt att traska på med sjumilastövlar. Dom stövlarna är sedan 78, då första barnet kom. Sen har jag haft dom kvar, och alla ungarna har haft dom. Åsså nu lilla Walter då. Det var så fint att ses, grilla korv och göra det bästa av det nna sorgedamma stund.

Sen fortsätter livet med vovva. Gaphalsen för väsen när man träffar andra hundar, men vi kämpar på, och ibland så händer det….. att tystnaden råder när vi set en annan fyrenbening. Den lilla vovven har gått viltspårskurs i öppenklass. Och är snart redo för att göra domarspår, satsa på championat.

Sån tur att dessa finns att gosa med.

Julstöket har varit igång ett tag. Och den traditionella leverpastejen är bakad. Och avsmakad. Gott som vanligt.

Sååå, nu får vi fira i ensamhet. Känns konstigt. Men förhoppningsvis kommer det flera jular, och då kanske vi kan kramas och fira tillsammans igen. Som jag längtar.

Önskar er alla, som läser detta, en riktigt God Jul. Hoppas ni får en fin helg, trots allt.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar