Det går längre och längre tid…..

Mellan mina blogginlägg. Och ändå så jobbar jag inte alls mycket nuförtiden. Men ändå så hinner jag liksom inte… Vad gör man då? Jo, odlartarmen har tagit riktig fart, jag odlar och sår och sätter.

Vitkål, grönkål, potatis, ärtor, tomater, gurka, vitlök, gul lök, sallat, mangold, spenat, rödbetor, salladslök. Åh, himmel och plättar vad det blev då.

Vitkål och grönkål.
Sallat och lite mangold.
Tomater.
Mina pallkragar, med lite av varje i.

Den trädgården har blivit en slags terapi för mig. Med pappas bortgång, inget jobb och jäkligt dryga grannar, så blir det en del av att hela själen.

Morgonmöte.

Skulle jag inte haft något av dessa ting att pyssla med så hade jag nog varit galen nu.

Mina gnälliga grannar förnekar sig inte. De tycker att mina hundar ska hålla klaffen, och aldrig säga ett pip. Jag har varit borta i två timmar, medan mina vovvar varit i hundgården, och då har de skällt i ca 5 minuter i omgångar. Och då ska de stå där och gnälla, på att det är för mycket skällande. Att vi vet hur mycket de gapar….. Vi vet, så är det, vi vet… Jag håller på att lära mig att inte bry mig, vilket är svårt. Blir ju en liten tagg, och mest är jag ledsen, riktigt ledsen.

En liten varelse som livar upp är ju det senaste barnbarnet, Walter. 😊 Vi har träffats lite då och då. Det har varit mycket fint, och glädjande.

Sommarens projekt på huset blir, nytt tak. Mannens projekt dvs. Jag tar hela trädgårdsbiten, och är nöjd med det.

Blir nog bra när det blir klart.

Så nu är det midsommar, och Corona-tider. Folk verkar tro att det är på övergång, men jag undrar, verkar lömskt, det där viruset. Så vi chillar och grillar, i hemmets lugna vrå.

Hoppas ni som fortfarande orkar läsa min glesa blogg, får en fin midsommar. Bra väder, sill och nubbe….

Kramar till alla🥰

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Så tog vi farväl….

… av pappa. Vilket svårt ögonblick. Vi var bara de närmaste, vilket var skönt på sitt sätt. Vi hade ju önskat att han skulle få vara kvar ett tag till, och få dö på ett värdigare sätt. Men vi bestämmer ju inte över det.

Det blev fint och värdigt i kyrkan, den kyrka som han har jobbat i, hjälp mamma i, och känt sig hemma i. Det kändes bra. Och där ska han spridas för vinden, mot sjön Måsnaren, som han spenderat mycket tid vid. Det känns fint.

Tveta kyrka

Och nu ska man hitta glädjen igen, och den vill väl inte riktigt infinna sig. Jag har inget jobb att gå till, jag kan/bör inte träffa barnbarnen, man är lite isolerad och får svårt att hitta motivationen. Det blir långa promenader med vovva, tack och lov för dom, och mycket arbete i trädgården. Men gnistan… den saknas.

Vi hoppas att mr Corona drar åt pipsvängen till sommaren, och aldrig kommer tillbaka. Vilket ju är ett önsketänkande. För det hör man då och då, att skiten kommer tillbaka i höst.

Nu tar vi hand om varandra, håller distansen, tvättar händerna, och hoppas på bättre tider.

Kramar till alla❤️

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Nu är det slut…..

Pappa gick bort i sviterna av Covid-19 tidigt i fredags morse. Allt gick fort, vilket var skönt för honom. Men man tycker ju inte att det skulle sluta så här.
Ensam på sitt rum, kämpande med andning, och ångest.
Jag fick träffa honom helt kort på fredag eftermiddag, i full mundering. Vi fick ögonkontakt, och jag inbillar mig att han förstod att jag var där.
Men det var hemskt att lämna honom igen. Hemskt….
Nu vilar han i frid, och i min hjärna har han träffat mamma, och dom är äntligen tillsammans igen.

Var rädda om er där ute.

Kram.

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | 2 kommentarer

Så sjönk det då in….

Att det i två veckor varit besöksförbud på pappas boende.

Att han har fått feber och blivit isolerad på sitt rum.

Att provtagningen visade positiv på Covid 19!

Och inte kan vi besöka honom. 92 år gammal och ensam, förutom personalen, som tittar in, så är han ensam på sitt rum.

Det tog ett tag att fatta, att förstå att det kan gå neråt, och att pappa kan dö av situationen. Och att han är alldeles ensam, utan närheten av de sina.

Nu tar vi en dag i taget.

Pappa Sture med sin syster Maj-britt. ♥️


Nu tar vi hand om varandra, håller avstånd, tvättar händerna och håller ut.

❤️

Publicerat i Okategoriserade | 5 kommentarer

Lite nytt..


En liten nyhet är att jag har fått mitt kennelnamn godkänt. Och fått papper på att jag är kennelinnehavare.
Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Hundlivet….

………. går vidare. Vi kursar med lilla Aska, samtidigt som jag går och lär mig släktforskning. Varför ska man bara hålla sig till ett intresse? Nä, påt ba. Tiden räcker ju inte till i alla fall. Så denna vecka har jag inte varit hemmavid en enda kväll. Jobb och kurs. Fast roligt är det.
Anledningen till släktforskning kom när jag gick igenom pappas alla gamla saker, när han flyttade till hemmet. Och han hade samlat på sig, vill jag lova. Och framför allt lite info om släkten på hans sida ner till hans mor och farföräldrar. Och tack vare detta så hittade jag en släkting till min farfar som flyttade till USA. Det var kul. Vi har lite kontakt via Facebook, som är ett bra verktyg för att hitta släkt och vänner.
Pappa har fyllt 92 år, och bror min nya ch jag firade med kaffe och bakelse. Vet inte hur mycket han förstår, men jag berättar det jag vet. Här är vi!

Det Lilla barnbarnet Walter växer och frodas, trist att bo så långt bort från dem. Men på söndag får vi ses, då är vi bjudna på middag. Blir spännande. Glad liten skit är det.

Och vovva växer och frodas. Det lilla skräpet, dvs Aska, lär sig mer och mer för varje dag. Är en egen liten vilja, men är pigg och alert. Så det blir väl hund av henne med till slut.

Cacha, hundmamman, har hämtat sig från moderskapet, och börjar bli som vanligt igen. Skönt säger jag, som var lite orolig för hennes tillstånd. Hon har klarat ett Öppen klass viltspår, och skulle ta ett till, men hon löpte och då var inget lätt tyckte hon.
Så vi väntar ett par veckor och ser hur det hampar sig. Väntan på spåret.

Nu tar jag helg och hoppas att ni alla har det bra.

Kramar till alla! ♥️

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , , ,

Blåser hårda vindar…

Jädrar i min låda så det tar i! Det var nästan så jag vinglade som en glad festprisse på cykeln igår, på väg till jobbet. Och bara motvind. Detta att vinden alltid vänder när jag ska hem, det tycker jag är märkligt. Motvind till jobbet, motvind hem… Konstigt.

Här går tiden sin lilla gång. Och ljuset är här, det märks, både morgon och kväll.
Vårbeuket har startat, men min förmåga att odla är typ noll….

Allt ser ut som små pyttegrässtrån som kämpar sig upp. Bara fråga om de kommer att bli nåt. Gödsel, kärlek och vatten gör kanske susen.

Sen kommer lilla dagisvovven Bjössi varje dag och förgyller tillvaron. Hur kul är inte det då, att få ta hand om”min” valp så här långt efter att han har flyttat.?? Typ skiiiitkul.

Här sitter båda syskonen med sin mamma på en sten i skogen.

Och syskonet Aila har det bra i Västerås. Hon blev biten av en hund igår, men fina valpköpare som hon har, så tog de henne till veterinären direkt och fick sitt sår behandlat. Hon mår bra och verkar inte ha några andra men av händelsen…. Puh

Och här är hon, Aila. Så lik sin mamma och bror. Och så söt!

Nu är valparna drygt fyra månader, och man undrar hur fort tiden går egentligen.

Det märker man ju på den här lilla plutten. Walter, han är en källa till glädje och lycka. Växer och frodas för varje dag.

Nu blir dat snart dags för en tur i blåsten. Bra att det blåser, för då torkar det upp.

Ha en fin vecka.

Tjillevipp och kram! ♥️

Publicerat i Okategoriserade

Håhåjaja.

Här rullar det på. Man jobbar, ungefär tre dagar per vecka, sen har man dagisvalpen Bjössi fem dagar i veckan. Mycket jobb blir det, men det allra roligaste är väl att vara hemma med alla vovvar.

Cacha, den lilla stackaren, har fått svamp i tassarna. Lite lågt immunförsvar hos henne, efter valpningen och digivning. Det blev tratt, och schamponering av tassar, spray med cortison.

Lilla Aska försöker trösta sin deppiga mamma.

Idag har det varit soligaste dagen på länge, och man kände knappt igen, vare sig himlen eller solen….
Vi slog till och gick en liten långis med alla tre vovvarna. Och det var skönt. Ljust i huvudet av all som, gör en liksom lite piggare….

Sen har jag träffat den här lilla gullplutten. Walter vårt barnbarn. Så trevligt och kärt.

En glad liten skit, go som socker.

Valpen vill ha sällskap överallt. Följer med in på toa, gör hon…Sötnöt, mitt lilla tryne.

Kramar till alla! ❤️

Publicerat i Okategoriserade

Nu kan det väl vara dags….

för ett nytt inlägg. Tiden går, och jag har liksom inte haft tid att reflektera på bloggen. Fast jag inte har jobbat på två månader, så har jag haft att göra, kan man säga.

Valpar som ska registreras, besiktigas, säljas och däremellan städa, plocka bajskorvar, torka kissfkäckar, ge mat, ta hand om vuxenvovvar, och allt det där andra man gör i hemmet.

Sen gick min nya telefon sönder. Och det gjorde ju inte saken bättre. Men nu är den lagad och i skcki som ny, inga fler undanflykter.

Valparna flyttade ut i början av december, i allafall två av de tre. Jag har fått så fina valpköpare, och de hamnar i så härliga hem. En av dom stannar ju kvar hos oss. Och sen har jag glädjen att få vara dagmatte åt en av valparna, lilla Bjössi. 💕

Lilla Aska, som bor kvar hos oss.


Och nu har jag börjat jobba ett par dagar i veckan. Vovvarna kan ju vara ute i hundgården, när det nu tyvärr inte är några värre köldgrader. Känns skönt att komma ut i vida världen igen.

I helgen har jag blivit firad för en födelsedag som inte har nån siffra längre, och alla tre barnen med respektive var på kaffekalas. Och de båda kusinerna fick träffas för första gången.

Domenick och lilla Walter, som han ju heter.

Nu startar ny dag och ny vecka, snart kommer Bjössi och förgyller tillvaron för mina vovvar, och jag cyklar iväg och jobbar ett par timmar.

Kramar till alla💕

Publicerat i Okategoriserade

Nya tillskottet…

Jag har inte bara blivit valpmamma, jag har blivit mormor.

Till en liten parvel, utan namn än så länge, som lät vänta på sig. Efter sn tuff graviditet, blev det även en tuff och lång förlossning. Men till slut kom han då.

Och igår fick vi träffa den lilla familjen på riktigt.

Man må säga, att det där med barnbarn är väl för himla gulligt, och rörande. Det är verkligen speciellt. Önskar att mina bägge barnbarn bodde lite närmare än vad de gör. Har alldeles för långt för spontana besök.

Nu kommer de till oss på måndag, och då ska vi rå om dom ordentligt

Kramar till alla💖

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer