Julen…. lömska helg. I den bemärkelsen, att ska man fira med barnbarn, julgran, tomte och klappar, så ska väl nån vuxen ligga och snörvla. I år blev det mannen. Han hade inga direkta symptom, utan trodde han var utarbetad, och tung i huvudet. Inga flunsasymtom. Men på julaftonsmorgon slog det till med råge!! Snor och harkel, hängig gubbe. Och i dessa tider är det ingen att leka med. Boka covid test, hämta på apoteket. Sen bara att hålla tummarna. Och turligt nog var det negativt..
Så vi lät familjen bestämma om besök skulle ske, och dom kom med glädje. Vi har ju alla sett fram emot att få fira jul ihop, efter all isolering och elände, med pandemin. Och med småbarn som går på dagis, blir väl det där med snor i näsan ett vedertaget läge.
Så, äntligen kom dom, och maten var klar och det mumsades och svullades. Tom vovva fick tom julklappar.
Pulkan invigdes, och snön var här. Vad mer kan begäras? Ja, att maken blir frisk förstås, men en fin jul blev det.
Nu ska han kureras, den klena människan, så han blir frisk till nyår, åtminstone. Själv är jag marinerad med flunsavaccin och covidvaccin, borde vara en sköld för att slippa. I alla fall är jag heeeelt symptom fri.
Juldagen var vi bjudna till sonen. Det blev bara jag som åkte, på förekommen anledningen. Han hade dukat upp veganskt julbord. Det var riktigt smaskigt allting. Både köttbullar korv och sill, skinka. Fast det heter väl inte så när det är vegansk. Men gott var det.
Önskar alla en god fortsättning.
God fortsättning till alla. ♥️
Ann-Charlottes sida 