Med julen och allt det där. Eftersom vi inte får ha julfest, dans kring granen osv. så får man träffas i all enkelhet utomhus, på en inte julaftonsdag.
Och så blev det igår. Lilla familjen kom och besökte oss. Och äntligen fick vi träffa lilla solstrålen Walter på riktig. Eftersom hela gräsmattan är ett enda geggamojja matta, så var det skalkäder och skitig unge.
Han blev glad åt att få hjälpa till med sopkvasten. 😊 Svårt att traska på med sjumilastövlar. Dom stövlarna är sedan 78, då första barnet kom. Sen har jag haft dom kvar, och alla ungarna har haft dom. Åsså nu lilla Walter då. Det var så fint att ses, grilla korv och göra det bästa av det nna sorgedamma stund.
Sen fortsätter livet med vovva. Gaphalsen för väsen när man träffar andra hundar, men vi kämpar på, och ibland så händer det….. att tystnaden råder när vi set en annan fyrenbening. Den lilla vovven har gått viltspårskurs i öppenklass. Och är snart redo för att göra domarspår, satsa på championat.
Julstöket har varit igång ett tag. Och den traditionella leverpastejen är bakad. Och avsmakad. Gott som vanligt.
Sååå, nu får vi fira i ensamhet. Känns konstigt. Men förhoppningsvis kommer det flera jular, och då kanske vi kan kramas och fira tillsammans igen. Som jag längtar.
Önskar er alla, som läser detta, en riktigt God Jul. Hoppas ni får en fin helg, trots allt.
Ann-Charlottes sida 