Tillbaka på bloggen och gästspelar.
Hösten har ju kommit, vilket jag gillar i hög grad. Vackert ute, lugnare tempo. Piggare vovvar.
Och just idag, så blir ju den lilla piporkestern ett helt år. Fasen vad tiden har dragit iväg. Mycket vatten under broarna. Aska är som en vanlig unghund, lite döv, lite blind, och jäkligt gapig. Svårt med hundmöten, och om jag stannar och pratar med någon, så ska det också ventileras, högt.
Men go är hon, den lilla gaphalsen.
Nu har jag även börjat jobba igen. Tillbaka till sjukan och uppvaket, samt den lilla barnbutiken. Det var skönt att komma igång igen. Inte för att tiden är så värst långsam när man är ledig, men för att komma iväg och träffa lite folk, och sladdra, och ha allmänt kul. Faktiskt. Sen är ju stålarna välkomna också. Liiite fattigt har det varit denna vår och sommar.
Min trädgård har levererat, typ varje dag. Och gör så fortfarande. Grönkål, sallad, sockerärtor, lite tomater, och paprika. Och nästa års trädgård är i princip färdigplanerad. Det blir mera, kan jag säga. Nytt land uppgrävt, och nytt kryddland skapat.
Det är störtkul att planera och drömma. Och tyvärr kan det hända igen, nästa sommar, att vi inte kan resa vart vi vill…. Mr Corona fortsätter sin framfart, vilket är skrämmande.
Hur som helst, så har jag planer i alla fall. Och att trädgården varit räddningen detta år är det ingen som helst tvekan om.
Sen fortsätter jag väl med att jobba i lagom takt med mina vovvar. I vår så ska Cacha paras, och då får vi hoppas på valpar igen. Så kul var det med små ullbollar som piper alla dygnets tider, kissar och bajsar överallt och närsomhelst. Så konstig man är.
Och nu ska jag snart dra iväg till uppvaket och jobba kväll. Det ska bli kul. Långprommis gjord och lite mat i magen.
Önskar alla en fin kommande helg. 💖
Ann-Charlottes sida 