Hundlivet….

………. går vidare. Vi kursar med lilla Aska, samtidigt som jag går och lär mig släktforskning. Varför ska man bara hålla sig till ett intresse? Nä, påt ba. Tiden räcker ju inte till i alla fall. Så denna vecka har jag inte varit hemmavid en enda kväll. Jobb och kurs. Fast roligt är det.
Anledningen till släktforskning kom när jag gick igenom pappas alla gamla saker, när han flyttade till hemmet. Och han hade samlat på sig, vill jag lova. Och framför allt lite info om släkten på hans sida ner till hans mor och farföräldrar. Och tack vare detta så hittade jag en släkting till min farfar som flyttade till USA. Det var kul. Vi har lite kontakt via Facebook, som är ett bra verktyg för att hitta släkt och vänner.
Pappa har fyllt 92 år, och bror min nya ch jag firade med kaffe och bakelse. Vet inte hur mycket han förstår, men jag berättar det jag vet. Här är vi!

Det Lilla barnbarnet Walter växer och frodas, trist att bo så långt bort från dem. Men på söndag får vi ses, då är vi bjudna på middag. Blir spännande. Glad liten skit är det.

Och vovva växer och frodas. Det lilla skräpet, dvs Aska, lär sig mer och mer för varje dag. Är en egen liten vilja, men är pigg och alert. Så det blir väl hund av henne med till slut.

Cacha, hundmamman, har hämtat sig från moderskapet, och börjar bli som vanligt igen. Skönt säger jag, som var lite orolig för hennes tillstånd. Hon har klarat ett Öppen klass viltspår, och skulle ta ett till, men hon löpte och då var inget lätt tyckte hon.
Så vi väntar ett par veckor och ser hur det hampar sig. Väntan på spåret.

Nu tar jag helg och hoppas att ni alla har det bra.

Kramar till alla! ♥️