Ibland…

…kommer en glimt i sinnet på svunna dagar. Kom häromdagen, när jag gick igenom en massa bilder på datorn, på att tänka på mina hundar som inte längre är. Vår allra första lilla valp som kom till oss. En vilde av Guds nåde. Men ack så rolig! Han lärde mig massor, om hundar, beteende och gav oss en stor glädje. Sen kom hans mamma till oss, som pensionerad avelstik från uppfödaren. Lugn och självsäker dam. Spred glädje och trygghet.

Och att dessa två inte finns längre var mitt beslut att ta. Hårt,  jobbigt och sorgligt. För man vill ju ha dom nära för alltid. Men inget varar för alltid. Så trots allt måste beslutet tas. Och det var gräsligt svårt. Men så ploppar de goda tankarna upp. Allt roligt man har haft med sin fyrfota vänner, all glädje, allt stöd, all tröst de har gett mig. Och när deras lidande blir värre än deras livsglädje, så är det ju dags. Så med samma sorg, så upplever jag samma tacksamhet att kunna få hjälpa dom till sin eviga vila. 

Dom vilar i frid nära oss här hemma. 


Kramar till alla!❤️

Om anncha0117

Här skriver jag när jag hinner. Har mycket att pyssla med hundar och trädgård och naturen. Älskar att vara ute i skog och mark. Välkommen att läsa. Skriv gärna en kommentar, typ hälsning eller så. Det gör mig glad.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s