Och nu till nånting helt annat!

Att bli gammal, att bli sjuk och hjälplös, att bli ensam, och inte riktigt förstå ditt eget bästa, är i dagens samhälle inget vidare alls! Igår ville doktorn skicka in min gamla papps till sjukhuset för att röntgas och utesluta ev stroke! Och det är klart, han har blivit sämre, fyller snart 89 år, så vad kan man vänta sig? Och självklart ska man väl kolla upp saker och ting. MEN…. sen när allting är frid och fröjd, pappa har inte haft stroke, och kommer att få åka hem! Då börjar problemen! Liggande hemtransport… väntat i 4,5 timmar!!!!!!!sjukdom och förseningar, lång väntan. Först två timmar, sen MINST två timmar till. En gammal människa, som inte kan gå, och inte riktigt föra din talan, får vänta på en plastbår i ett bås i över 4 timmar! Innan vi, hans barn, hämtar rullstolen i hans hem, och ringer rullstolstaxi och får hem gubben!! Efter 9 (nio)timmar utan mat och dryck på akuten, inget byte av blöjor, knappt utan tillsyn. JAG fick be dom att ge pappa lite att äta, JAG fick be dom byta blöja som var nerkissad och nerbajsad. Nu grämer man sig bara att man inte gjorde det direkt! Som anhörig litar man på att systemet ska fungera, lite i alla fall. Men inte då! 

I dessa arbetslöshetstider borde det väl finnas ett system med lite luft mellan raderna! Måste ju kosta samhället lika mycket att betala det, som att hålla på med bidrag och annat ekonomiskt stöd! Och vad jag har märkt, som frilansande arbetskraft, är att OM MAN vill JOBBA, så finns det jobb! Blir personalen sjuk, det är ju inget man kan göra nåt åt, men det borde finnas folk som kan fylla i luckorna!!! Och VARFÖR blir folk sjuka?? Är det bara mer lön vi vill ha? Springer jag fortare och trivs jag bättre med  en massa mera pengar? Eller är det arbetsmiljön? Jag brukar undra det….

Nä, nu tar jag en minitur med Cacha innan jobbet!

Kramar till alla!!❤❤