Lite reflektion.

Så här på måndagen, ang. jobb och så! Man har ju som sagt tragglat, kämpat och försökt gilla jobbet. Och själva jobbet är det väl inget större fel på, andra orsaker finns det som jag inte vill ta upp. Fyra långa år, där man träffat samma patienter ofta och mycket. I olika sammanhang och av olika anledningar. Man välkomnas in i deras hem, deras lilla borg, det privata. Det vill till en viss förmåga att kunna hantera det. Man får ju liksom en slags relation till dessa patienter. Man kommer närmare än man tror och kanske även vill. Lite speciellt, tycker jag. Och nu ska jag lämna dom, som nästan har blivit som mina vänner! Känns lite konstigt! Fast skönt, men konstigt….lite sorgligt. Det andra, kommer jag inte att sakna….alls!!! Jag ser fram emot en lång skön ledighet, och sen kör jag igång med mitt nya arbetsliv!! Hoppad och tror att det blir bra!

Trädgårdsugglorna säger hoo hoo!!

Dom har fått sällskap av nyplanterade plantor! Nu är snart vårbruket klart, så här i mitten på juni!!

Nu säger jag natti natti!