Och tänka sig….

….att det kom en massa snö, natten till onsdag! Ingen hade plogat gångvägen hem, så det var som att gå i smör, typ. Ett steg framåt, två steg bakåt. Sällan var det så lååångt hem som då.

Men hem kom jag, och gott sov jag. Sen var det ut att trava med doggarna. Och det blev långt, två timmar! Samt hemgång genom skogen, utan plogning där heller…..trööögt. Det kändes i benen efteråt. Så det blev soffan och slappa en stund.

Är detta en galen hund? Jaaaa det är en galen hund!

Jodå, snöhundar har jag. Loija kanske är lite tröttare än vanligt, jag tror att hon är skendräktig. Hon krafsra och bäddar i kojan, och vill gärna krypa in där. Hon brukar aldrig krafsa i kojan annars. Man blir väl lite trött av att tro att man har valpar, eller nåt. Så på kvällen när allt är lugnt och tyst….så hörs det krafs krafs kras, och lite mera krafs…..den är det klart. Dags att sova…

Nu skall brorsan och jag snart träffa pappa i sin lägenhet, med div personal som ska kolla om han kan ev. bo hemma. Han vill inte….man vad kan man göra? Bara att stå på sig. Har sagt till pappa att det är viktigt att han uttrycker starkt vad han vill, annars gör dom som dom vill. Inte lätt. Men vi kämpar.

-12C vid uppstigande, det blir en fin dag.

Sen fick jag ett trevligt telefonsamtal av Johan hundcoachen,. eftersom han hjälpte Taito att gilla reflexvästen, så tänkte jag bracka med den hemgjorda västen och visa att han foktiskt tycker att den är okay. Så jag mms:ade en lite bild med lycklig Taito på. Och sen ringde han upp för att tacka, och snacka! Vad trevligt! Den hundcoachen bryr sig om ALLA sina adepter. Jag vet att jag får ringa om jag vill diskutera nåt med honom ang. Taito. Det är väldigt schysst tycker jag.