Det är tur, ibland…

…att man tar sig en trevlig dag med goda vänner. Jag träffade en arbetskamrat i världsmetropolen Järna. Vi sags vi kulturhuset, för en underbart god lunchbuffé. ekologiskt, och delvis vegetarisk, man kan välja. Lite titt i Robygge, samt naturligvis liiite shoppng.

Vi fortsatte till Järna centrum, där kan man hitta grejor, i detta lilla centrum. Vi fikade, och strosade i solens sken. För att sedan bli abrupt avbruten av att telefonen ringr, och pappa är på väg till sjukhuset! Han har ramlat…igen! och nu kan han inte stå på benen efteråt. Hastar hem…med komunala medel, vilket tar över timmen, och sticker ner till sjukan till pappa, då har han kommit in vid 14.00 tiden, och vi kommer vid 17.00 tiden. Sen fick vi vänta kan man säga. Det var fullt ös på akuten. Och när läkaren till slut kommer in, så kan hon konstatera att knäprotesen har gått ur led. Alltså, knäskålen sitte på sniskan, och har gjort så en längre tid. Den vill inte gå tillbaka till sitt rätta ställe. Pappa blir inlagd på geriatriken, och jag kommer hem och lägger min trötta kropp till sängs kl 00.40!

Då kan jag mena att efter denna dags avslut, så var det skönt att man hade gjort nåt skönt för själen på dagen. Annars ahde jag nog nästintill brutit ihop! Vad är det som är problemet med pappas nya knä??? Varför kan det inte fungera för honom?? Jag är ledsen för hans skull, och jag tycker att det är skitjobbit att pappa ska behöva gå igenom det här. Han hade nästan varit på bättre sätt utan den här opreationen. Men samtidigt så är han en speciell gubbe. Han kan för sitt liv inte erkänna att han kan behöva mera hjälp än vad han vill ha. Han skäms när han ramlar, och han måste larma på personal som kommer och skall hjälpa honom upp. Envis som en röd gris….till fördel ibland, och till en stor nackdel ibland.

Nu går jag ut med vovva i naturen, och hämtar lite mera kraft. Sen skall jag vila kroppen, i soffan…tror jag.

Om anncha0117

Här skriver jag när jag hinner. Har mycket att pyssla med hundar och trädgård och naturen. Älskar att vara ute i skog och mark. Välkommen att läsa. Skriv gärna en kommentar, typ hälsning eller så. Det gör mig glad.
Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det är tur, ibland…

  1. Men vad tråkigt med pappsen, hoppas han kryar på sig snart.
    Kramar, S

    Gilla

  2. anncha0117 skriver:

    Tack Sylvia. Det ska nog bli bra till slut.

    Kram

    Gilla

  3. Marie G skriver:

    Hoppas HOPPAS det ordnar sig för din pappa, inge kul när det bara strular…
    Vi får vällan lufta av oss i morgon när vi ÄNTLIGEN ska traska på Sörmlandsleden tillsammans!!! Ska bli så KUL!!!
    Kramisar från Marie med Sheltieligan

    Gilla

  4. anncha0117 skriver:

    Vi ska traska, och snacka…..så käkarna kanske går ur led…som vanligt, alltså…:)

    Kramisar själv.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s