Igår gick jag med vovva till pappa. För att ta hand om mammas saker, som ligger till ingen användning i skåp och lådor.
Det är så tungt så tungt, och jag kan förstå, att för pappa är det nog etter värre. Hans älskade sedan 55 år tillbaka, och nu skall hennes saker
väck. Och det är väl en del av det sorgliga, att det måste liskom bort. Man måste släppa alla handtagen man håller i. Man vill inte riktigt förstå att mamma är borta. Tom så tomt är det. Men….livet går ju vidare.
Vi kunde kasta en massa kläder som man förstod att ingen vill ha, sen har mamma alltid varit ett riktigt klädfreak! Hon köpte fina kläder i fina butiker.
Och dom kanske kan glädja någon annan som vill ha.
Det blir liksom tomt i skallen också, man tömmer sig själv med, sörjer och tittar på grejor, som man minns en massa till.
Pappa har i alla fall fått tillbaka sin husockupant sedan ett par år tillbaka. En pippi som gör ett bo på hans blomsterhylla. Så nu kan man inte gå ut på balkongen, utan att störa, jag tog ett foto från insidan av balkongdörren.
5 st små gröna ägg ligger i redet, och det får ju ligga kvar, sen måste hon vräkas, för hon borde ju hitta ett annat ställe, men den här hyllan passar henne som handsken, och då hjälper det inte vad vi vidtar för åtgärder, hon bygger i alla fall, sitt lilla bo. Och balkongen är till för pappas njutning, när vädret är bra.
Lilla envisa pippi, får hon inte hyllan hon tänkte sig, så tog hon balkonglådan istället…..Gullit.
Tufft det där, att "rensa" och gå vidare. Men en söt envis pippi livar garanterat upp lite! 🙂
GillaGilla
Jadå, livar upp en hel del.Envis är den:0)
GillaGilla