…som kneget har pågått. Och lika bra är det, för hur bra är vädret då??? Bara skit. Och den där lusten att trädgårda, odla, och fixa, dona och greja, den har bara uteblivit, och sitter väl nånstans och garvar åt mig….i nåt träd.
I alla fall så lunkar ju livet vidare, och man hänger med. Mina bin ska snart f´å göra sluträkning och jag har köpt 36 kg socker till dom att mumsa på i vinter. Och eftersom sommaren har varit som en blöt filt, så kan man ju hoppas på att hösten blir lite mera som den ska, dvs frisk, sval, och vacker.
En fin bild som jag har fångat av ett av mina husdjur kan jag bjuda på.
Hon, för att det är en hon, jobbar på. Så mycket så att hon arbetar ihjäl sig! Ger sitt liv för att andra ska få leva vidare. Det är ganska vackert….om man ska vara så där lagom dyster, och lite nere….som det är just nu…..
Och nu har mannen haft alla fyra semesterveckorna med, och hans lunk kommer i takt igen. Sen är det som det ska, jobb, äta, och sova, och där emellan ett och annat solsken…kanske.
Nä, nu är det nog med dysterkvist! Jag ska ta en tur med vovva, dricka lite te, sen sova gott ett bra tag, för imorrn blir det till att slunga honung, och kanske, kanske om vädret är oss nådigt, så drar vi ut en sväng med hogen. Det är livskvalité.
Natti natti
