….har flyttlasset gått! Och vi har alla överlevt. Faktum är att det gick hur smidigt som helst. Fast hur mycket man än tycker att man planerar så, i en flyttning, så missar man alltid en massa saker som är i vägen när man ska till. Men alltsomallt är det över. Nu skall vi bara hjälpa till att få upp saker på väggarna, alla dessa tavlor, plocka upp varenda kartong, och organisera det hela.
Pappa, som inte ens hade sett sin lägenhet, var ganska frustrerad, och nervös och till slut, när taxin kom för att köra honom till Bergvik, så brast det för honom, och tårarna kom. ” Ja Hejdå lägenheten” var det som kom över hans läppar. Och jag kan förstå hans frustration. Att i hela sitt liv klarat sig själv, varit till så mycket hjälp för andra, så ska han helt plötsligt bara kasta sig in i ett projekt som han har noll koll på! ALLT har han fått hjälp med i stort sett. Svårt för en envis gubbe. I alla fall så fann han sig tillrätta på det nya stället direkt. Vi var nere i matsalen och åt, och naturligtvis så fanns det en hel del folk som kom fram och hälsade, sa välkommen, som han även kände igen. Så jag tror att han kommer att stortrivas, när allt har återgått till det normala, när alla saker är på plats, och livet går i de banor som man själv vill.
Själv är jag ganska trött, men nu stundar 3 veckors semester, 1 vecka till mig, och 2 veckor med mannen, DET känns bra. Regnet är så klart här, men jag är inte så väderberoende, utan jag njuter av livet ändå.
Nu går jag snart iväg till pappa, med vovva, i regnet, på min semester.
Kram!
