Intensiv helg.

Götapetter vad man har presterat i helgen! Bara roliga saker! På lördagen så möblerade vi om i vardagsrummet. Det har sett ut som det har gjort i bra många år. Och nu när en ny TV inhandlades, så blev det en riktigt rokad i vardagsrummet. Och vilken tur att man gör s¨nt vart 12 år eller nåt sånt, för man får ju riktigt städat överallt på så vis. Bakom bokhyllorna, och bakom tavlorna, och det utrymmet är spännande, för det finns ju inte på riktigt….eller  hur? Bakom bokhyllan??…..näe det vet jag inte vart det ligger. Men Spiderman visste, OM han visste.  Och allt damm som man inte heller ser….Men NU är det remt finnt och ganska dammfritt. Och snyggt! Sen var det det där med att koppla in TV:n. Det var inte helt lätt, men till slut gick det ganska bra, med gemensamma krafter. Och vi kan, efter en massa månader se på en riktigt fin TV, som hänger på väggen.

Kanske inte så pjokigt. Med lite mera tillfälliga sladdar så gick det att sparka igång maskineriet. Och det skall vara koder, och det skall vara inställningar av kanaler, det går så lätt så lätt, säger dom ja, jag är trött på all teknik som hela tiden förändras. Nu börjar man låta gammal, och det kanske man är, jag vet inte, men en sak är inte lika från en vecka till en annan. Pust!

Sen var jag och träffade alla barnbarnen igen. Det bjöds på mat och kaffe, och det smakade så bra att få sitta och äta med alla barnbarnen och resten av familjen. Vädret var inte på topp, men alla andra var det. Och Domenick var också i sitt essä. Kolla in stabila mullegullet.

Go och gla´.  4 månader gammal. Snart krypandes. Himmel och plättar, då blir det fullt ös i huset.

Man kan fatta varför han kallas ”Hulken”.

Nu är helgen till ända, och det har varit så kul att se alla barnbarnen och de vuxna igen. Man sjönk ihop i sängen och slocknade ovaggade kan man säga.

Storfrämmande!

Minnsann! Madde med Domenick kom och hälsade på mej på fredagen! JAg hade jobbat natt, men fick sluta lite tidigare, lite patienter, så jag var hemma och i säng kl.07.00! Fick sova till 11.00, då Johanna väckte mig. Sen var det full fart hela dagen.  Vi gick en prommis på en massa timmar. Stackars Madde! Farmor fick dra barnvagn minsann.

En riktigt lietn mullegos, med så gosiga lår, med en massa veck….Och så himla glad.

Tupplur i Ragnhildsborg.

Och en massa spring på vovva. Baby, som är Maddes vovve var med på resan.

Och med Faster Johanna!

Och vad det bästa är???? Jag skall träffa allihopa i morgon med. Johan och Andre med. Jag längtar!

Natti natti

Bara 1 st kvar!

Natt alltså, att jobba. Jag har sovit gott idag med.

Sätter in en bild på mitt gulliga barnbarn, med nya vintermössan!Detta, det är pappa upp i dagen!

 

Samt ihop med den ena storebrorsan….dom är ju snart lika stora!!

Storebror Johan är ju en jättebra hjälp när det gäller att ta hand om lillbror!

 

Nr 1 är gjord!

Av tre arbetsnätter! Jag har sovit jättegott, och det är skönt. Allt funkar så bra just nu med nattjobbet, att hålla sig vaken, att sova, att gilla det faktum att man är mycket ledig.

Sen har jag pratat med en god vän som jag inte har pratat med på ett tag. Hon har fått er tråkigt besked, cancer! En vacker, underbar människa, som verkar ha en aldrig sinande ström av elände efter sig. En del skall ha och få allt, och en blir aldrig drabbade, känns det som. Jag tänker på henne, och ber om kraft för henne att hålla ut! 

Lev livet, och ta hand om er, man vet ingenting om i morgon, och skitbra är väl det. Carpe Diem, är ju ett utmärkt ordval att ta till sig!

 

 

Inte en kotte ute….

…när vädret är som detär, denna måndgasmorgon. Lite grått och trist!!?? Fast vackert. Nu kan man njuta av färgprakten. Jag var ute i mer än två timmar och gick i höstvädret.

Ragnhildborg, Bergvik, och hem. Skönt och inte mycket flanörer ute alls. Loija hon fick gå lös för det mesta, för hon är en lydig flicka, hon….när hon inte ”rymmer”.

Nu har även mina bin fått den sista behandlingen för kvalstret som tär på dom; Varroa. Oxalsyra, som finns i spenat, och rabarber. Det får dom på käften, det där kvalstret. NU är det bara vintervila som väntar, och hoppas att dom klarar sig över vintern. Alltid lite nervöst, och lite spännande.

Johanna har fått en ny arbetsplats, och hon var där för första gången i dag. Hon kom hem med ett glatt sinne, och vi fikade och åt äppelpaj, och hon berättade, att det var så trevligt med det nya stället. Jag gläds med henne, och hoppas att det ska bli bra för henne!

Utbrytardrotting!

Det är vår Loija det.

Jag har varit i skogen och spårat med bägge jyckarna. Loija fick ett kortare spår, men hon har verkligen klackat meningen med att spåra.  Hon gick på som hon aldrig gjort annat än tagit en massa spår. Så nu blir det till att börja med vinklar, och lite längre spår. Det var skoj att se. Taito fock ett långre spår, 600 steg, och han är ju som vanligt grym i spåret. Han missade en mellanapprot, bollen, men det var helt okay tycker jag.

Sen när jag kom hem var det dags för mat och fika. Och jag tänkte att nu är bägge vovva trötta efter allt jobb i skogen så de får vila en stund innomhus, medans jag går ut i trädgården och donar. Efter en stund kommer bägge hundarna ner till mig vid mitt växthus, jag trodde att husse hade släppt ut dom! Men icke sa nicke, det hade han inte. Så jag tog in dom efter ett tag, och gick ut igen, och vips, var där två glada vovvar med mig i trädgården igen! Men nu skulle vi allt kolla! Jag gick ut och husse höll koll….och mycket riktigt, Loija var den som ställde sig på bakbenen, och öppnade dörren! Roligt vovve det där. Hon har varit som ett plåster på mej hela dagen, jag kan inte ens gå till toa själv utan att hon gör mig sällskap. Piper och är lite gnällig….förstår int riktigt vad hon vill.

Vädret har varit underbart. Har hur mycket magkatarr som helst tack vare penicilinet för Borrelian. Trött och hängig med.

Snart är det middag sen är det bara att hoppa i säng.

Natti natti

Helg igen!

Vart tar tiden vägen??

I alla fall, när jag skulle lägga ett par spår i skogen till vovvarna igår, så träffade jag på en älg….och jag tycker att dom är ruggigt stora, och argumenterar inte så gärna med dom om plats och så, så jag sket i att lägga spår, och gick ut den vanliga gamla rundan istället.  Det var inte alls fel, solen sken och inte en kotte mötte jag, varken älg eller människa.

 

Där nånstans är den, älgen.

Efter att ha jobbat en enkel natt, så sov jag på förmiddagen, och gick raskt ut i det underbara höstvädret. Det är så lätt i luften och solen strålar. Precis vad man behöver för att hämta lite kraft att orka med allt bestyr man har…t.ex med pappa. Nu skall vi göra helg, och kanske kanske åka och titta på en TV imorrn! Men tänk vad lite man har saknat TV! Det man vill se kan man se på webben, och det man inte vill se behöver man inte se….eller nåt sånt.

Jag önskar alla en skön helg, tänd ett ljus när det blir mörkt.

Förbannade fästingar!

Varför finns dom för??? Jo, för att det lilla kvalstret Borrelia ska ha nånstans att bo på!!! Och nu har JAG fått Borrelia! Förbannat också, jag som försöker att kolla om dom jäkla krypen finns på kroppen varje dag! Men där slank visst en rackare emellan, och satte sig på baksidan av min ben vid knävecket, där man absolut INTE ska kunna se det. Och nu skall jag äta Kåvepenin i 10 dagar….Inte kul.

Så kan det se ut när Borrelian slagit till. Ring runt som är typiskt. Undrar om man flyttar till Svalbard, slipper man fästingar då? Ibland är man sugen, jag avskyr dom jäkla krypen.

Fingrarna i styr!

Annars så plockar man på sig alla dessa höstkantareller som bara dräller i skogen!

Men man ska inte plocka för mycket, dom går inte åt, fast man tror det. Jag har torkat en hel del, och dom kan ju sparas länge. Annars är det rätt så bistert ute. Inte så mysigt liksom, mysigare är det innomhus sen när man kommer in efter en bister promenad i ett bistert väder.

Tom favoritkossorna, som ju är tjurar, skall jag väl säga, är liksom lite bistra i uppsynen.

När man går mycket i sin hemomgivning, är det helt otroligt vad mycket nya saker man hittar som man inte har sett förut, eller upptäckt. Jag har nu promenerat med vovve i snart 6 år i vår vackra omgivning, och än idag kan jag se nya saker som jag inte har sett tidigare….jag undrar.

En stor sten med mössa….

 

 

 

 

 

Och sen ett stackars träd som blir undanskuffart av den stora stenen som är bredvid.

Jahaj, lite larviga reflektioner när man lullar omkring i skogen med två hundar, som ser på en lite konstigt när man filosoferar högt. Tur att det bara  är dom som hör, hoppas jag.

Har bakat och skapat senap! Och snart är denna dag till ända.

Ska bara visa…

.mitt senaste alster. Ett par ragg/tubsockor, i världen vackraste och skönaste ullgarn. Köpte ett nystan på Skilleby marknad. Och, ja, det blev olika färger på sockorna, och, ja, så skall det vara. Problemet för mig är bara att när jag skall sticka två likadana saker, såsom vantar, ragger, eller två lika av nåt annat, så blir det alltid olika stort! Spelar ingen roll hur jag mäter eller stickar lika hårt/löst eller vad som. Alltid olika stort. Så nu skall jag satsa på halsdukar, tröjor…utan ärmar i så fall, mössor, eller sånt man bara behöver 1 st. av. Men dom blev fina, och så varma och sköna.

Nu ska jag ut i höstvädret, med vovva. Ska kolla utsikten och färgskalan på träden.