Long time, no see!!

Göta Petter vad tiden bara går….skönt är det i och för sig, för våren och sommaren närmar sig mer och mer. Snödroppar i massor äe på väg upp på gräsmattan. Och min sega status håller nog sakta men säkert på att bli lite bättre. Jag tar D-vitamin, och försöker att göra sånt jag gillar. Men snart får man ju börja rota i jorden, så då blir det ju roligare på alla sätt.

Helgen som bara rann förbi i superfart, blev rolig och lite händelserik. Johanna fyllde ju som sagt år, hela 21 år, och hon och jag började dagen med att traska iväg till pappa, med vovva. Pappa hade fixat Våffelsmet, och vispgrädde, sylt, div måstetillbehör när det gäller våfflor. Vi gräddade våfflor, åt och hade det allmänt trevligt. Pappa var nöjd med att få besök, han kommer inte ut så ofta med sitt nya knä, men han längtar efter värme så han kan sitta ute i solen.

Efter denna utsökta lunch kom mannen och hämtade oss, och vi for hem för att göra oss ännu vackrare, för att ha en trevlig kväll på en av våra favoritrestauranger. Lemoni. Gott och grekiskt.

På söndagen träffade jag Monika vid hagarna i Ragnhildsborg, för att ha en trevlig stund med våra vovvar. Taito var förstås en riktig sprakfåle, och var rätt kaxig mmot stackars Billbo, men han fräste ifrån den där irriterande ”gubben”, och sen var det lite lugnare. Och Taito fick på sig sin reflexväst, och gick med stolthet i gången, hela vägen hem med den. Fantastiskt!

Sen for vi på modevisning i Taxinge, kläder och underkläder, från Monika. Vackra modeller med kurvorna på rätta ställena. Och fina klänningar. Goda kakor, det är ju kakslottet det där. Taxinge slott. Skall ni nån gång fika kakor som smakar som kakor ska smaka, ska ni definitivt åka dit! Jag är mycket kräsen när det gäller kakor, men dom kakorna kan slinka ner till och med i min mage.

Och, som Sylvia brukar säga, Till sist, för att inte göra inlägget för långt och jobbigt att läsa: Mina barnbarn. Två ute och en ”inne”.   Vacker bild på barnet i magen.

Johan och André

 

 

 

 

 

Samt lilla ?….i magen på Madde.

Så gick dessa dagar.

Och vart gick dom egentligen?? Jo till JOBBET! Hur kul som helst….eller???

I alla fall, så har ju solen varit framme när man har slitit hund på jobbet, vilket i och för sig är bra, få så mycket snö som har försvunnit under denna vecka är ju helt underbart. Snart är det barmark, och nästen hela våran tomt är barmark nu, ingen is på uppfarten, och ingen halka på väg till bussen i arla morgonstund. Skönt.

Idag är det dotterns födelsdag! 21 år minnsann! Hur snabbt gick dessa år?  Vart tog dom vägen? Och förra året så var hon inte här, men i år får vi fira henne, och vi skall ta till en restaurang i kväll för att äta gott och fira henne. Skall bli kul.

Utspökad på Drakbåtsrodden sista året på Gymnasiet.

Och mitt lilla barnbarn som väntar på att födas i Juni, är en pojke! Härligt, och underbart, och spännande.

En bild på vacker himmel, när solen går ner, lite suddig pga  mörkret, men fina färger.

Blåsigt och soligt ute, snart skall vi gå till Morfar, som dagen till ära bjuder mig och Johanna på Våfflor, födelsedag på våffeldagen, vad annars skall man mumsa på? Inte tårta i alla fall.

 

Den klarade snöanstormningen!

Den lilla snödroppen alltså. Jag trodde nästan att den hade gått åt, men den heter väl inte snödroppe för inte!

I solens sken, nära huset.

 

 

 

 

Bara jag slapp min vårtrötthet…

Ialla fall har jag varit ute i solens sken. 2,5 timmar i lördags, och en god stund idag. Solen värmer skönt, men jag är trött,(gnäll, gnäll). Taito har lekt med två st Portugisiska Vattenhundar idag, hade reflexvästen på sig minsann, var roligt hela tiden, fasiken vad bra det går med den, bara det är kuuul.. Därför skall jag alltid ta på den när det är skojiga saker på gång, som att leka med andra vovvar, eller promenera med andra vovvar. Han har blivit lite bättre på hundmöten nu med, fast hispar lite om det är jätteintressant. Men träning ger färdighet, och jag tycker att Johans tips fungerar bra. Han är duktig, och kunnig.

Japp, det var denna helg, ny vecka, nya tag. Frisk och kry.

No comments.

Alltså, jag tänker inte ens fota eländet. Men å andra sidan kan man säga: Vad va det jag sa??? För våren kommer oftast efter det att våran dotter har fyllt år. Maria Bebådelsedag, SEN kommer våren.

Jag hann inte fota den lilla snödroppen som hade tagit sig upp igår, det gjorde mej glad att se den. Nu är den under snötäcket. Stackars liten.

Johodå…nu är man på banan igen!

Ja, nu är läget lite mera under kontroll. Man känner sig matt, men frisk. Jagh har gått en sväng med vovva, som blev glada för det.

Under min konvalecens har man följt lite mera på nyheterna vad som händer och sker, och jag är extremt dålig på att nyhetsuppdatera mig, kan jag säga. Jag hinner inte titta så mycket på TV, och därmed blir det bara det man läser om i Metro, eller snackar på jobbet om. Och just nu går tankarna till Japan, och detta stackars folk som har blivit så hårt drabbade. Vilken otrolig katastrof som har hänt! Man förundras över hur hårt naturen kan drabba den lilla människan. Och vad lite man har att sätta emot, när det gäller. Här hemma har man lite annat att gnälla på; att snön inte vill gå bort, att bredbandet är för långsamt, att maten är så dyr, osv osv. Men vi har mat på bordet, och bostad som värmer. Det är mer an vad många japaner saknar just nu.

En rolig sak kan jag ju i alla fall åstadkomma här hemma, och det är att Johanna har fått ett jobb! Som hon har längtat efter det! Och äntligen så kom det då. Jag och resten av familjen önskar Lycka till med nya jobbet.

Sen har ju solen strålat från klarblå himmel när man har legat i soffan och varit ämlig, och idag när jag kan gå ut, så är den bakom molnen. Men det gör mig inget, jag är frisk, Johanna har ett jobb, och våren är kommen, trots allt.

Sen kom det med posten ett litet paket till mig! Från mina fina Mostrar i Finland, som vi besökte förra sommaren! Dom vart så glada över det, och skickade en lite present i form av ett örngott, med lite finska ord på. Och ett rart brev som jag översatte på Googles geniala översättningsprogram, finemang. Jag blev så glad och rörd för det. Mitt hjärta är hos dom ofta, för min barndom var fylld av resor till Finland med mamma och brorsan, och hem till Mormor, som jag aldrig kunde prata med. Dem hade en stor gård som producerade Jordgubbar och Svarta Vinbär. Utedass, bastu och allt det där som hör till.

Jag är glad, och jag längtar efter den riktiga våren…..

Magsjuk!

Så jag orkar inte skriva så mycket…annat än att det väldigt tråkigt.

Götapetter en sån helg!!!

Alltså, den började så bra! Fredagsmys, och lets dance, god mat, och så vidare. Lördagen vart helt suverän, med middag hos Svägerskan Gun och hennes Thomas. Vi gick dt, för att kunna ta ett glas gott vin, sen gick vi hem i natten. Skönt med en prommis innan man slocknar. Sen ringer telefonen kl 7.30, och väcker mig och Arne. Det är appa som har varit dålig i magen hela natten, och nu kan han inte stå på benen, så hemtjänsten fattar att beslut att skicka in honom till sjukhuset….Stackars pappsen, men det var bara stt ge sig dit för att vara med honom på akuten. Dom trodde att det ev skulle kunna vara magsjukan, men eftersom han inte kan klara sig själv, så lägger dom in honom på avd 10 i isoleringsrum. Tack och lov, för nu behöver man inte oroa sig för hur han skall klara sig själv. Stackars lilla pappa, bara elände med gubben.

Men sen hade jag nåt annat trevligt att dona med. Och det var en arbetskompis som hade ordnat modevisning. I Västerljung, långt bort, men helt klart en trevlig tillställning, som livade upp mitt sinne en hel del. Det var bara en massa lokala klädbutiker från Trosa som visade upp sina vårkollektioner. Roligt trevligt och jättefina kläder. Choklad och Lakrits affären var där och sålde godis, vilket man ju inte kunde motstå. Så jag åkte hem med en påse godis, som jag kanske delar med mig av senare. En ganska händelserik helg, kan man säga.

Johodå, en massa onyttigt men gott gott.

Och sen är det ännu en ljuvlig sak att delge: Koltrasten sjunger för fullt på kvällarna! Samt att mina bin har varit ute och bajsat! Det blev två fina saker att njuta av. Bara att samla på sig……

Mot nya vyer.

Johodå, nu vart det äntligen av, att resa till Johan i Solna med Taito. Han var så duktig på bussen och pendeln. Och tunnelbanan. Sen fick vi lön för mödan. Vi hade tränat bra, och Taito fick gå lös med Sally…som var en reko brud. Och det i allra värst bostadsområdet. Och vad annat var… han bar reflexvästen…med Bravur! Jag käönde mig stolt över att ha lyckats med träningen, OCH att han gjorde så himla bra ifrån sig! Alltså….JAG kan OCH Taito kan. Sen gick vi från Huvdtsa, till T-Centralen, en riktig långis utefter vattnet. Halt och vackert. Mallig matte, glad vovve, tror jag.

Och sen vart det mycket vila på tåget hem.

Nu skall v träna mera på möten och på att kunna gå nära när jag ber om det, och det utan koppel. Jag har fått massor med tips och nu är det bara att sätta igång. Kanske kanske att det går att få Taito att lyda bättre när han möter andra hundar. Nöta på det är det som gäller. Det är det bästa, när man ser resultat, och får tips på en helt nytt sätt att tänka och göra. Jag är glad.

Sen har jag jobbat natt med Ingmarie! Vi är ju liksom arbetskompisar numera….inte bara bloggkompisar. Det är jätte skoj. Prata på riktigt, det tycker jag om.

Solen har strålat, det har blåst och snart är säkert snön borta. Och kan nu snön komma tidigt som denna vinter, så kan den säkert försvinna tidigt med.

Nu…Lets Dance, och lite blunda i soffan. Trevlig helg allihopa.

Som på ett bananskal….

…eller nåt. Man bara glider fram på gångvägarna. Men…solen skiner, och värmer riktigt bra, och isgatorna blir faktiskt mindre och mindre, och den riktiga marken tar över mer och mer. Fåglarna kvittrar och allting skall väl börja leva upp snart. Varför är jag då så himla trött. Gäspar och gäspar, och sover som en stock. Tur att man har hundarna, för annars kom jag aldrig ut så mycket som jag gör. Man får ju frisk luft, och numera på morgonpromenaderna får man även ljus och lite sol. Det är skönt. Nu skall bara vårtröttheten släppa, och allt ska bli bra igen.

Stackars Johanna som vart sjuk som en riktig snorgris. Och det när hon hade två st jobbintervjuer inbokade….inte kul att avboka sånt inte. Men vad skall man göra. Hon fick i alla fall en ny tid till den ena arbetsgivaren. Och mamman, jag alltså, håller mina tummar så hårt så hårt, för att det skall bli nåt av detta jobb. Jag vet att hon behöver det nu, samt att få bli kvitt sin förkylning. Sådan otur för henne nu när hon kom hem till oss.

Nu skall jag tillbaka till världens bästa tandläkare, för en liten kontroll av tanden, sen till jobbet för att slita kväll. Njut i solen alla ni som kan.

Det fascionabla Östertälje station

Ett konstigt beteende…

Jag vet inte om Loija har gått sta och blivit tokig! Hon är rädd för mina fötter…eller skor…eller nåt. För varje gång vi går ut i detta hala väglag, så drar hon som en galning och vill bort från mig. Och det verkar som om hon inte alls gillar när jag slirar med fötterna för att inte halka på isgatorna, eller hur man nu skall säga….Konstigt är det i alla fall, och ännu lättare att ramla eftersom hon drar i kopplet, bort från mig. Och jag fattar inte riktigt vad det är med henne.

Jag hoppas bara på att detta isiga väglag skall smälta bort, fort som attan, fö nu kan man knappt gå nånstans utan att vara livrädd för att ramla och slå sig fördärvad. Man för köra lite innomhuslekar istället, för att trötta ut lite grann.

Skrotfia!!!

Men våren är på väg, det hörs på mornarna, fågelkvitter, och att det har börjat ljusna riktigt tidigt nu. Det är ju lovande.