Första advent.

 

 

Och man har hunnit med att pynta något sånär…Lite gardiner upp, stjärnor och stakar. Ljuste kommer liksom tillbaka lite grann i novembermörkret.

Det är mysigt.

På morgonen fick manne och jag ut i dimman, för ojoj, vilken dimma! Man såg inte långt framför sig kan man säga.

Alldeles i närheten där vi bor, så finns det ett naturreservat. Talbyskogen.

Nu var det ett tag sen jag gick där, men det är himla mysig skog. Dimman var tät som om man trodde det var älvor i skogen….

Hundarna får inte gå lösa där eftersom det är naturreservat, men det gjorde inte så mycket, dom gick fint i koppel ändå.

 

 

 

 

 

 

Väl hemkommen hade vi som rimfrost i mössan och ansiktet, för all fuktig dimma, som gled omkring.

Vi fikade lite, sen cyklade jag till mamsen. Pappa var redan där. De hade lyssnat på adventsgudstjänst på radiolan. Både mamma och pappa har ett kyrkligt förflutet, mamma är Diakonissa, och har vigt sitt liv att hjälpa via kyrkan. Stellan Bengtsson, som är mammas "präst", var där och hade en liten Gudstjänst till mamma och pappa, med nattvard, jag deltog tillsammman med dom. Och vi sjöng Hosianna i höjden, och mamma sjöng med! Av sitt hjärtas fröjd. Det var kul att se. Sen vart hon trött och fick gå och lägga sig. Lilla mammakråkan…..är med på noterna ibland, och ibland inte alls med…..

Nu bjuder min Stellan på raggmunk med lingonsylt! Det skall bli otroooligt gott!

Sen skall jag gratulera min bror som har fått en mycket trevlig överraskning! Vad det är, är lite av en hemlis, så jag bara grattar till 1000 till honom….

Raggmunk…..

 

 

Vart tog resten av veckan vägen????

 

 

Kors i karamellen, vad tiden bara drog iväg, utan att jag hann med ett endaste dugg, känns det som…

Fast när man i skrivandes stund, skall pränta ner några rader, så inser man ju att man gör ju sajer varje dag, till ens egen, eller nån annnans, glada skull.

Jag har promenerat 1,5 tinnar i ösregn, med mina hundar. Dom var nog inte överlyckliga kan jag tro, men jag var glad, att få komma ut i luften, efter dagens bestyr på jobbet, Som inte har fönster….

 

Ja, reflexväst måste man ju ah. Och vi otroligt laddade med reflexer hit och dit.

 

Och idag var jag ute med min kompis Marie, och hennes härliga Sheltieliga, i skogen och travade, i 2 timmar och 20 minuter.

Och att ta bilder på flera hundar än en, är en konst i sig det blir oftast så här:

 

Vaddå sitta still i mer än en sekund….glöm det!

 

Det var väldigt hyfsat väder, och det var himla skönt att prata om hundar och jobb, och bara vara. TACK! Marie för trevligt sällskap,

som vanligt. Hundarna trivdes, och vi trivdes.

 

Efter en snabb macka och kaffe, så vart det cykeln till mamma. Pappa var där och hade tagit med sig adventsljusstakar, så vi gjorde lite adventsfin hos henne. Han hade tagit med sig lite Julskivor, som vi lyssnade på. Det är det inget nytt kan man säga. Hon är kvar i sin värld, och vi får inte riktigt kontakt med henne.

Jag är så ledsen, över att behöva se min starka och goa mamma på detta sätt. Sorgsamt, och skitjobbigt. Jag håller handen, och klappar på kinden, gråter lite, och kramas…..

 

Efter att mamma fick lägga sig efter maten, så fortsatte jag min cykeltur till centrum. Fixade lite grejor till advents-stjärnor, och köpte grejor till att göra egen leverpastej.
Sen gick jag till Kokbello! Min kompis Anna som har fått en alldeles egen butikslokal på stan. Säljer saker till bebisar och så. Alltså, inget till mig, trodde jag. Hon hade ju en helt otroligt vacker almenacka, med bilder från Mörkö! Och se där…. den köpte jag. Kolla in länkarna på mina bloggar som jag käser, och kolla in hennes coola butik. Jag längtar NÄSTAN efter barnbarn….

 

Sedan skådae jag Julgranen på torget, och tänkte; Att dom startar tidigare och tidigare, med att julpynta!!! Men sen slog det mig: Det är ju första advent på Söndag!!!! Inte så himla tidigt med gran på torget då, eller???

 

 

 

Och den är riktigt snygg, tycker jag.

 

I morrn skall jag jobba, så då blir det tidig morgon, lite usch, och lite blä.

Ny vecka….

 

 

 

…nya tag.

 

Har promenerat idag, på min lediga dag, och konstaterat att jag har aldrig förr haft så skitiga golv, som efter det att vi har skaffat hund.

Jistaness och anamma, jag som är så himla dålig på att städa. Men nu vart det lite fart på tanten, och fram kom dammsugare och mopp….

 

Sen vart det kvällspromenad…och hur blev det nu då,,,,Jorå, lika skitigt som innan…hur står jag ut???

Preciiis lika sandigt som innan…nästan….Men gör det nåt???? Nääääeee, dom e ju så söta….När dom sover….

 

Idag har jag även cyklat till mamma, för att träffa biståndshandläggaren. Mamma blir kvar ett tag till, men skall få komma hem under dagen en gång, för att se hur det går därhemma, samt att hon kanske blir glad över att få komma hem, till sitt hem. Vi skall nog söka ett särskilt boende till henne, det blir nog bäst för både mamma och pappa.

 

Solen sken en kort stund. Då blir man glad.

 

 

Grå, grå….och lite ljus.

 

 

Söndagen blev grå, inte alls som igår…….Jag har promenerat med vovva, inna regnet kom. Skönt.

 

Här kommer en liten historia:

 

I början på 50-talet så fanns det 2 glada gammänger, som båda hette Sture. På den tiden hade en del killar lite roliga smeknamn, så ock dessa pojkar. De kallades för Sture "Korken" och Sture "Stubben".

Det fanns även två fagra flickor, som hette Inga och Saara. Dessa flickor arbetade som biträden på Södertälje sjukhus. På den tiden fanns det personalbostäder på sjukhuset, och Saara och Inga delade rum. Man var ganska livegen på den tiden som sjukhusanställd. Så man fick inte komma för sent på kvällen, och man fick inte ha herrbesök!

"Stubben" och "Korken" skulle ut och roa sig, och även Inga, som var lite betuttad i "Korken", skulle med i Södertäljevimlet. Inga frågade om Saara ville följa med ut, för att "Stubben" hade inget sällskap. Efter mycket trugande och lockande så följde Saara med ut med "Korken "Stubben" och Inga.

Kvällen var trevlig, och tiden gick alldeles för fort. Och Saara insåg att tiden var knapp för att hinna till sitt rum i tid.

Aj ajaj, då fick man skäll av husmor…ve och fasa. "Stubben" ordnade en taxi, och i ilfart hoppade dom in i Taxin och beordrade " Till sjukhuset, och det är bråttom". Taxin körde i ilfart mot sjukhuset. Och stannade utanför akuten, tillika förlossningen…..förvånade så frågade "Stubben" och Saara….men varför i allsin dar stannar du här???

Ja, säger taxichauffören, det brukar ju vara hit man ska, om det är bråttom!

 

Saara och "Stubben" blev ett par….och levde lyckliga i alla sina dar….

Spårträning.

 

 

Den här lördagen var det dags för spårträning igen. Och vi hade verkligen tur med vädret den här dagen. Solen skenade från en klarblå himmel!

Allt var på topp, ochj alla hundar var riktigt duktiga att spåra.

Taito gick som en ångvält i spåret, och hittade sina apporter, som han markerade, samt slutet med.

Jag var så glad över jans prestation, det kändes verkligen som om jag och han behövde ha en riktigt skojig dag tillsammans.

Han vart lika glad som jag, det tror jag bestämt.

Förra gångens fiasko i Kusens var lättglömt nu.

Naturligtvis var Loija med, och hon fick ett litet "tjillevipp" spår, och det gick så fint så fint.

Jag skall sluta med godis till henne i spåret, och låta henne spåra mig.

Så här fint var det vid naturskolan, mot Enhörnahållet.

 

 

Här är Maj-Britt och Eva-Lotta, med det ooootroligt viktiga FIKAT.

 

 

Här får Fredman lite gullegull, av sin husse Per.

 

 

Här spårar Wilma, med höghastighetsspeed.

 

Loija har fått en boll och myser och tuggar i solskenet.                                                                             

 

Och Taito kom tyvärr inte med på bild, jäg tänkte ta en bild, så där lite bakifrån, när han spårar, men se det glömdes bort i glädjeyran över att han var så duktig. Men nästa gång….DÅ kanske jag kommer ihåg att göra som jag tänkt….

 

 

 

 

 

Och så här glad är jag när solen skiner.

 

 

Lite hit och dit…

 

 

 

Den här veckan har det varit full rulle på igen….när lugnar det ner sig!!! Typ aldrig!

 

I går, på torsdagen så fick jag vara på en trevlig utbildning via jobbet, det var en smärtutbildning för undersköterskor. Och det varvriktigt intressant, smärta sysslar vi mycket med på mitt jobb, som är uppvakningsavdelningen på Huddinge Sjukhus.

Det är himla roligt att komma ut från arbetsplatsen, lära sig nått nytt och även ha trevligt sällskap av Anne, som var med.

Vi lärde oss att smärta är bra!!?? Smärta är ett tecken på att nånting är fel i kroppen. Ja det kan man väl fatta…Att man som nyopererad patient kan ha JÄTTE ONT, fast man ligger still och nästan sover…

Vi fick veta lite om hur man smärtstillar barn som har fått en akut skada, typ brännskada, eller benbrott.

Och massor med annat mycket matnyttigt för min arbetsplats.

 

På kvällen var det Årsmöte med Södertäljeortens biodlareförening. Kaffe och tårta, trevlig samvaro. Mest med gamla gubbar, för det är mest de som håller på med biodling. Sakta men säkert så håller det på att ske en förändring, och fler biodlare behövs, för polinering av frukt och bär, samt blommor.

Jag tycker att biodlingen var nästan det bästa som jag har börjat med. Tänk vad gott som också kommer ifrän denna hobby: Honung, fina och stora bär, mycket äpplen, vaxljus, salva, cerat, och massor med annat smått och gott. Så gott folk, ni som vill bli riktigt lyckliga, ni skall skaffa er en bigård!

Lite pyssel på sommaren, men knappt nåntig på vintern.

Och dessa gamla gubbar, som sitter inne med en enorm kunskap om biodling, är mer än glada och villiga att lära ut till en ny generation. De har naturen och ekobalansen i sitt sinne, och är enormt duktiga och kunniga.  Tänk på det !

 

Skönt är det att helgen är här, med lite vila, och solsken!!! Tror jag bestämt.

Nu skall jag cykla till mamma, och sen är det fika på stan med kompis.

 

 

 

 

 

Hundpromenad.

 

 

 

….i Tokstans vackra omgivning. De flesta hade reflexvästar, så det var rakt ingen ide att fota i kvällsmörkret, för då syns bara reflexerna.

Vi var tio st tappra hundägare som tog sig ner på stan, det var en hel del nya människor, som jag inte träffat förr, bl. annat en Finsk Lapphund! Vilket var jätteskoj, eftersom det inte finns så många av dom här i stan.

Heja, Marie och Sheltieligan som outröttligt mejlar ut om hundpromenader varje vecka. Kul, som vanligt.

 

Innan prommisen hann jag med en kortsväng upp till mamma, hon låg i sängen, men vart lite pigg när hon kände igen mig. Sakta, sakta, men säkert kommer hon i yttepytte små steg lite framåt, varje dag, Mycket puss och kram blev det.

Vart en hel del gladare av att se så många trevliga hundmänniskor som vill ut och gå, och bara snacka hundar, bra avledningsmanöver.

 

Nu blir det en ny omgång med geggamojja i håret, sen bingen för att utvilad vakna till en ny arbetsdag….jippii…eller???

 

 

 

Lite att fira…

 

 

I morgon, måndag, så firar mannen och jag bröloppsdag! 13 underbara giftasår tillsammans.

Fast vi har ju varit tillsammans liiite längre, sisådär 24 år!

Och hur möttes vi då?

Jo vi gick faktiskt på kurs tillsammans, sportdykarkurs! SSDK, var då, på den tiden den största Sportdykarklubben i Sverige, faktiskt. Så vi har varit på några dykresor ihop, bl.annat till Norge. Sen var Arne mycket mera entusiastisk än vad jag var på den tiden, han var ständigt i plurret, och dök på vrak, och annat skoj.

Fast då hade vi varsin partner, så på det planet vart det inget, förrän vi träffades på krogen ett par år senare. Då klack det till, och sedan dess är vi ett lyckligt par.

Sen kommer ju barnen in i bilden, som små gullisar att vårda, och 1996 så gick vi till prästen för att lova varandra evig trohet. Det hanns liksom inte med riktigt innan barnen damp ner.

 

Och igår var vi tillsammmans alla fyra för att fira att vi har varit gifta så länge.  Vi har haft en förmåga att glömma bort våran Brölppsdag, men den här gången glömde vi inte bort.

Vi gick till en Grekisk Restaurang med hur mycket gottans som helst. Väldigt trevlig och familjär liten restaurang.

 

 

 

Hepp hepp, de lyckliga tu!!

 

 

…och barne…som inte är barn längre.

 

Mätta och glada, så gick vi hem efteråt, det behövdes efter allt gott som vi hade stoppat i oss. Det var riktigt skönt att "skaka" ner maten.

 

Jag har haft geggamojja i mitt hår!!!

 

 

 

När vi skulle basta igår, så mindes jag ett av mina inköp på Hälsomässan förra lördagen.

En lera som man tvättar håret med!!

Från denna frisör, som hade ett litet bås med försäljning av sin hårlera.

Sagt och gjort, jag geggade till geggan, och tog med ner till bastun, geggade in håret, och lät det sitta ett tag i värmen. Som en slags inpackning.

Efter sköljning av håret, så kändes det precis som om man hade haft vilket schampoo som helst! Rent fräscht och mjukt.

 

Nu skall jag bara sälja in detta eminenta "schampoo" till dottern, som har problem i sin hårbotten. Men det var ingen lycka med det igår inte…

 

Regn och rusk, men har jobbat lite i trädgården, struntade helt frankt i att åka ut och spåra idag, för det känns som om jag inte haft en enda dag till att göra saker åt mig själv, på länge. Varenda lediga dag har det varit nånting som man skall åka till, göra, hämta, eller annat bestyr.

 

 

 

Äntligen fredag!!!

 

 

 

…och jag som skulle jobba kväll!!!! Men jag fick semester!!  Var lite för mycket folk som hade satt upp sig på schemat, så jag passade på att slösa en hel dags semester, men det var det värt, kan jag säga….

Upp och ut med vovva kl 07.00. Kallt och friskt. Fast man saknade solen. Såg den dock genom liiite hål i molnen.

Mötte inte en själ på "våran" runda, vilket är ganska skönt…tycker jag.

Taito fick nys på något, och tog ett tjur-rus in i skogen….ve och fasa. Men han kom tillbaka efter en väldigt kort stund! Vilket han alltid gör, men jag blir lika nervös varje gång han drar iväg efter nåt "byte". Då han har fått nos på nåt, så varken hör eller ser han. Han bara drar. Inte kul. Undrar vem som har fostrat den hunden!!!???

 

Så här fint går man i koppel, då är det bara att hänga med. Taito till vänster, och Loija till höger.

 

 

 

Och så hade det kommit lite snö över natten….Det gör mig glad, jag vill ha snö!!

 

Jag har cyklat till mamma, för att se hur hon har det. Ganska bra tycker jag.

Dottern har streptokocker i halsen och får äta penicillin, usch. BLI BRA!!!

 

 

Taito har simmat i bassäng, och det är inte kul, kan jag säga, han stretar emot och darrar i hela kroppen, jag tycker nästan synd om honom. Men vore det inte för att det var så bra för hans kropp, skulle jag inte tvinga honom en enda sekund. Men nu vet jag att det bara är bra för honom,och jag har inte hittat sättet att tala om det för honom ännu.

 

Nu har vi ätit middag hela familjen tillsammans, diskuterat Julklappar, skall vi ha några??? Skall vi göra nåt hela familjen???

Bastu, och sen är fredagen till ända. Ändå ganska mycket kvar av helgen att njuta av.

Skall pyssla med det sista i trädgården i morrn.